Perfekt timing

Till skillnad från senast!

Och jag skäms inte för att jag gillar Shou!

I did it my way

Som livsnjutare och teintresserad kan man väl knappast undgå att dricka te från Yunnan om och om igen. Yunnan Gold är lika gott som det smakar, men kan i min gom bli snäppet bättre om man brygger med en twist. Jag brygger engelsk stil, och efter att jag dränerat teet brukar jag hälla på ett par, tre cL vatten och dränera om det. Teet blir komplexare, fylligare och mer aromatiskt.

Kontroversiellt klimax

Jag har alltid haft den bestämda uppfattningen att svarta teer behöver en hög temperatur för att kunna släppa ifrån sig sina stora aromatiska och smakrika antioxidanter. Så jag blev mycket fundersam när jag kom hem och plockade upp den högre kvaliteten av Golden Monkey, vid namn Zhenghe Gongfu Teji, och såg den rådgivna bryggtemperaturen 75-80C.

Då jag inte kunde låta bli testade jag den i flera olika temperaturer, högt i början och sedan lägre; när jag nådde 80C blev jag nöjd. Men att vara bara nöjd med ett te av denna kvalitet kändes som ett antiklimax, så till slut vågade jag mig på den vågade temperaturen 75C... och sitter nu med ett litet fånigt leende på läpparna.

Den udda bryggningen 3g i en 2dL-kanna, 75 C, 4min, ger en fyllig och mjuk mun, med en fördelaktig avsaknad av tyngd, bitterhet och botten. Den doftar mäsk - den smakar mäsk, men även söt kakao, malt och en antydan till honung.

Små blad, stor smak!

Maojian går knappt att jämföra med något annat kinesiskt te, speciellt inte denna småbladiga preQingming-variant man kan hitta i närheten av Odenplan, (nej... den odlas inte på baksidan av stadsbiblioteket). Stor, fet, generös och grön munkänsla med umamiliknande kvaliteter, och karaktäristiska inslag av soltorkade tomater i örtkryddad olja. Alla bryggningssätt är tillåtna!

Dance Monkey! Dance!!

Kan någon snälla förklara för mig varför ett te alltid smakar som bäst när man tar det absolut sista ur påsen. Med de sista tre grammen fick jag efter många tidigare frustrerande och fruktlösa försök till det; med en fullt europeisk bryggstil.

Golden Monkey är fylligt, knäckigt, bergamottigt och...

...slut.

Snurriga tankar om Longjing och mångfald

Att alla teer måste bedömas inom sin egen genre är en självklarhet, och inom var genre möter vi givetvis ett spektrum av kvalitet. Men utöver det, finns i var genre oväntat utrymme för mångfald. Jag såg ett (för mig) intressant föredrag som handlade om smak och kultur, och har sedan dess funderat mycket på vilka roller alla olika teer inom en genre har. För att vara lite mer tydlig, vill jag kort recensera fyra olika Longjing jag druckit av på senaste tiden. Trots att jag känner dessa teer väl, provade jag dem ändå blint, och nedan är vad jag kladdade ner på papper:

A: Komplex mun med mycket katechin och stor floral doft
B: Frisk generös mun med toner av kiwi och nyklippt gräs
C: Lätt rostad och harmoniskt söt mun med toner av färska örter
D: Stor marmeladig och rostad mun med toner av clementin

Det intressanta att se är att olika tehandlare verkar sätta olika värderingar av hur en Longjing ska vara, och på så sätt skapar de tillsammans ett spektrum av genren. Det tycks inte finnas någon strävan att det ska vara på ett visst sätt, att det inte finns en typ av Longjing som är bäst, utan flera. En är från Shifeng, en annan är istället inte ens från Li Hu, en är traditional och de andra 43or, en är mer rostad, en annan mindre, etcetera etcetera. Så frågan är, kan vi ens döma teer inom samma genre, eller bör vi bara fråga oss vad som gör just det teet speciellt, och vad vi gillar med det.

Black is back!

Aldrig tidigare har jag börjat skriva på ett blogginlägg innan jag ens smakat på ett te, men bara synen av Royal Yunnan Black gör mig exalterad. Det är till synes uteslutande toppskott, och de flesta duktigt håriga och knubbiga. Men nu är det dags att smaka innan jag skriver vidare...




















hmm... satsar på tokvarmt vatten och 3,5g till 2dl kärlvolym...

undrar om 60sek räcker?...

ger den 80sek...

mmm... doftar massa honung...

sippa lite, aj! hett!!...

vänta...

vänta lite mer...

...Till slut hamnar en mindre mängd i en provningskopp, och svalnar till bloggarens favör (ursäkta att jag skriver om mig själv i tredje person, det ska aldrig hända igen). Det svarta teet ger en fördelaktigt lätt munkänsla, och bjuder på elegans och subtilitet. Smaken är söt, och har toner av vad doften har i överflöd, honung. Kanske lite bigarrå även. Trevligt! Would you like to know more?

Phoenix Bird Oolong

Det finns ett antal trevliga Fenghuang Dancong "där ute", och av de jag kommit över är denna kvalitet med en väl västerländsk titel min personliga favorit. Förmodligen för att den dundrar på med en av mina i särklass mest älskade smaker och dofter... HUMLE!

Utöver färsk fläderblom, citronmeliss och söta citrusfrukter hittar jag en smakupplevelse som för mina tankar till Amarillo, Cascade och Nelson! Det vill säga teernas IPA. Tacksam att doseras kannan halvfull, höga temperaturer och många, många njutfulla bryggningar. Would you like to know more?

Gyokuro-do

Jag drack min första Gyokuro för... massa år sedan, och har inte druckit det sedan dess. Jag minns smaken än, och även att jag inte var nog imponerad för att dricka det igen förr än just så många år senare. Men nu när jag öppnade den lilla påsen med årets skörd av Yame Gyokuro, insåg jag att det kan bli en årlig tradition.



















Doften av teet var mäktig, och känslan att bara hantera den andaktlig, likt att stiga upp i ottan och baka bröd. Den första bryggningen var len som satin, grynig, nötig och gräddig. Den andra bryggningen hade en behaglig doft av gravad lax, och en intensiv algig och apelsinmarmeladig smak. Och i den tredje bryggningen läskande med toner av kiwi, mynta och bitterhumle.



















Would you like to know more?

Zui Ki Tei

Love & Harmony

Hösten står i farstun, det känns i luften, känns i kroppen. Men än är det läge att njuta av de japanska teerna, i alla fall att skriva lite om de som förgyllt min sommar. Det har varit skönt att fokusera på en genre några månader; dels får man en bättre överblick, och dels får man en paus, och därför också en chans att längta, till allt annat. Till saken...

Jag fick för några veckor sedan hem en påse Fukamushi Sencha från Shizuoka län. Teet är ekologiskt, KRAV-märkt och på påsen står det "Love & Harmony" - Nice! Uppskattar också informationen som Yuko Ono Sthlm bistår med, det är glädjande med lite transparens i branchen. Klistrar in lite info om bonden från henne:

"Kazuto Mukojima (23år) ärvde sin fars ekologiska teplantage för 5 år sedan och driver den nu tillsammans med sin mamma. De odlar utan besprutning eller konstgödsel. De låter tebusken växa sig stora av sig självt. Vanligt är istället att man ympar tebuskarna och planterar dem trångt. För Mukojima är det viktigt att tebuskarna odlas i en stressfri och naturlig miljö för att öka buskarnas livskraft."

Teet var grymt bra för övrigt, rekommenderas varmt! Would you like to know more?

Hur kommer det sig...

...att min smutsiga gamla chasen doftar helt underbart av färskkluven vattenmelon?

En känsla förmedlad...

Jag sitter vid köksbordet, tar min kopp i båda händerna, den värmer utan att bränna. Jag doftar och tar en mun, sluter min ögon... känner hur vinden sveper in genom fönstret, svalkar mig. Gräsmattan utanför är nyklippt, växterna i mitt fönsterbläck... nyvattnade. Hör almen rassla i vinden, och måsarnas klagosång blir munter... för mina tankar till en annan plats.

















Vi uppskattar ofta ett te för dess smak och arom, men i vissa fall bör man uppskatta ett te för den känsla det förmedlar. För en månad sedan fick jag hem 100g Kabuse Cha av odlaren Nakai Seichajyo i Kyoto län; teet, inklusive de 50g Yame-Sencha från samma leverans, är nu slut, och med tanke på att jag ofta tvingas slänga te för att det hinner bli för gammalt, säger det en hel del.

Would you like to know more?

Shincha Yame Matcha

Lika grönt och gott som det ser ut!

Would you like to know more?

I tengen av en kultur

Jag trodde ett tag att jag förstod mig på denna klassiker av teer, men den mystik som gömmer sig bakom de japanska teernas grundsten, låter sig inte lära kännas i första taget. Shincha, nytt te, har till skillnad från sencha och många andra japanska teer, aldrig vilat i form av aracha. Vägen från tebuske till kopp hålls kort, precis som bryggningarna.

Skillnaden mellan sencha och shincha är som skillnaden mellan kogeima och oogeima.

I den första bryggningen (70g i 50s) är den söt och smörig med mycket fläder, päron och färsk dragon. Sällan finner man ett te som ger så mycket fräschör, uppfriskning och avkoppling. Den andra bryggningen (80g i 5s) hålls kort, så kort att man häller vattnet i kyusun för att sedan hälla av innan man knappt fått på locket. Belöningen för detta är mödan värd; kraftig arom och en generös smak av skirat smör, nypon och misosoppa. Kommande bryggningar fortsätter man på 80g men ökar tiden försiktigt; 10s, 20s och 50s. Would you like to know more?

Answer and Issue

Dear yat711018,

Thank you for your comment and for reading my blog! The issue of storing Puerh in colder and dryer countries such as Sweden is a big one. Of course you are right, Puerh needs humidity and heat to develop, but all of us Puerh lovers don’t have the luxury of living in Hong Kong. We have to ask ourselves; do we give up? or do we adapt?

Chan Kam Pong suggests that we buy vintage (or already aged) Puerhs, which of course is a good idea if you can afford it, but he also talks about the possibility of using a humifier, thus creating a suitable environment. And it is this suitable environment within an unsuitable climate, that I’m aiming for.

Of course there is no quarantine it will work, but I hope my passion and ingenuity will make it possible, I’ll probably have an answer in ten years or so. For now I’ll follow Aaron Fisher’s advise and seek out the wisdom of those who have experience in storing… but in colder climates of course. I wonder how an Oxford gentleman would do it?

Sincerely,

Murdoch

Would you like to know more?

Ibland...

...är glaset lika viktigt som innehållet. Would you like to know more?

En japansk sommar

Fick ett mejl i helgen av Yuko Ono...

"Äntligen är Shincha- Sencha och Matcha är klara hos Hoshino i Fukuoka. Idag skickades YAME-SENCHA 50g från Fukuoka. Jag valde snabbaste leverans. Teerna kommer vara framme hos mig på tisdag nästa vecka. Sedan skickar jag teerna direkt till dig!!"

I förrgår fick jag de efterlängtade teer jag beställt innan de ens skördats. Som ett barn på julafton öppnade jag paketet och dräglade över en ny kyusu, nyskördad kabuse cha, shincha och matcha. Jag känner på mig...

att det kommer bli en japansk sommar. Would you like to know more?

Lovers of Young Sheng

Jag bröt loss en till bit av min Grand Blue Label 2004 (Menghai), och kom till beslutet att denna shengpu ska bli ett redskap att utveckla min förståelse för lagring av puerh. Hobbes, som skriver den älskvärda bloggen The Half-Dipper, pratar om LOYS - Lovers of Young Sheng, och med denna shengpu börjar jag förstå att jag är just en sådan.

En lätt underdosering (6 gram per 150mL kärlvolym) ger en aromatiskt subtil dryck med toner av nyklippt gräs, örter och blommor. Munkänslan är förvisso kall och den saknar kropp, men den är harmonisk och bjuder på en mjuk sötma som håller sig genom många bryggningar.

Dock vid överdosering (10 gram) är kylan och syrligheten ett slag i ansiktet, men det är delvis med den egenskapen jag hoppas på en intressant utveckling genom åren, shengpun är just nu i sin livslängds vintertid, och det återstår att se vad som händer sen. När kommer våren och värmen? Vad kommer att blomma ut? Would you like to know more?

...nöjd nu lilla lejon? - Tongqing Centenary 1998

Efter att ha provat ett antal unga Puerh på senaste (recensioner på de jag gillar kommer sporadiskt allteftersom de peakar), var både jag och mitt Yixing-lejon sugna på en vällagrad variant. Det blev en Tongqing Centenary 1998, en tät och mustigt doftande kakbit.

Följsam och varm i munnen utan att bli tjock eller jolmig, och med en doft av jord, skogssvamp och katrinplommon ger den en fatlagrad känsla (i icke te-termer alltså). Färgen i koppen är mörkt bärnstensfärgad och mycket klar, smaken är oxiderad går mot tranbär, tallbarr och kåda. Would you like to know more?

Och han sa... "Ge mig Puerh!!!"

Det är alltid bra att ha en maskot på tebrickan; i utbyte mot vatten och te ger den dig tur och framgång i dina bryggningar. Men det gäller att inte skämma bort den... jag har gjort det misstaget och nu är det han som ställer krav! Would you like to know more?

Att lära känna en Simcoe

Jag har börjat uppmärksamma och uppskatta de single hop som kommit ut på senaste tiden, för en nybliven humlefantast som mig är det ett underbart tillfälle att lära känna de olika sorterna. Idag släppte systemet den danska Mikkeller Simcoe Single Hop IPA, och jag var inte sen med att införskaffa ett exemplar.

Doften för mina tankar till en naturligt jäst (och överdrivet angenäm) Mosel, med djupa söta inslag av fudge, marmelad och russin. I smaken finner jag mycket fysalis - vilket är lätt upphetsande. I övrigt besitter den mjuka och harmoniska toner och en charmerande eftersmak av bitter madagaskarchoklad. Would you like to know more?

Taskig timing

Min Shou Puerh må ha väntat i 12 år och må vara på sin peak, men den åker in i klädkammaren igen. Shou är inget för en varm sommardag! Would you like to know more?

Qilan 2009

Årets Qilan... lite sötare, lite mjukare, lite bättre. Would you like to know more?

Kabuse Cha från Mie

Ett te som får mig se annorlunda på japanska teer. Söt och melonmjuk i första bryggningen, grönare i den andra!, och sedan bara mjukare och mjukare... i upp till sex bryggningar! Det här är ett te man måra bra av. Would you like to know more?

I goda vänners lag

Choklad, knäck och en doft av ljuvlig piptobak. Det är något speciellt med Maredsous 8 på storflaska, speciellt i goda vänners lag. Would you like to know more?

I skuggan av ett träd

Söt och balanserad... opretentiös, så vill jag beskriva Nannou Wild Tree 2006. En puerh i lös form som får en att koppla av en skön sommardag. Blundar och låter mina sinnen ta mig till Yunnan, där jag sitter i skuggan av ett träd. Would you like to know more?

Prylar för gröna stunder

Min utrustning för kinesiska gröna teer: En hög gaiwan, med mer vätska och mindre yta hålls tempertauren stabilare under bryggningen. Nylonfilter som håller alla småpartiklar borta för att undvika efterbryggning. En liten glaskanna som gör att teet inte tappar för mycket värme. Och till sist en till gaiwan att dricka teet ur, gillar at dricka mina teer ur gaiwan överlag.

Ett skepp kommer lastat...

...med godsaker från Maine. Jag vet vad jag ska dricka i sommar! Would you like to know more?

FengQing 2002

En Puerh som i min gom definierar riktigt bra på måttstocken. Sköna jordiga och höstlöviga bastoner, med uppbalanserande inslag av torkade äpplen och örter. Söt och mjuk munkänsla, men den är dock lite bitig i tidiga bryggningar och lite torr i senare bryggningar, men vem vet? med ett eller ett par år till på nacken kan jag tänka mig dessa blir ett minne blott. Would you like to know more?

Jin Zhen i blindo

Att sätta sig en kväll med ett guldspunnet svart te och bara njuta är bland livets höjdpunkter. men ibland måste man sätta sin objektivitet på prövning. Fick in två svarta Jinzhen-teer från Fuding från årets skörd och bestämde mig för att prova dem blint mot förra årets från samma plantage.

Zhonghua Hong Cha 2009
Ett balanserat te med kvaliteter som jag inte kan beskriva bättre än Puerh-lika, detta i min gom en positiv beskrivning. Dofter av nypon och höstlöv, mjuk och len i munnen men ger även en frisk känsla.

Mei Ren Hong Cha 2009
Ett ganska smalt men ändå mycket trevligt spektrum i detta te. Doften svänger tankarna till rostade macadamianötter, smaken är frisk och krispig.

Huang Jin Zhen 2008
Har kanske sin ålder till lika mycket fördel som nackdel, det var lätt att i blindo plocka ut vilket detta te var som gett så många härliga testunder. Den har en doft av plommon och söt kåda, och är balanserad i munnen, såväl mjuk som frisk.

Att välja Zisha

För en oolong- eller Puerh-fantast är en Zisha lika viktigt som lack och läder är för en fetischist. En bra zisha (eller yixing-kanna) kan lyfta ett te till höjderna, medan en dålig kan begrava teet istället. Att hitta just denna bra zishan är dock inte det lättaste, men jag listar några av mina tips.

• Lockets passform: Locket bör passa kannan i alla dimensioner. Ta tag i locket och vicka det horisontellt för att avgöra hur bra det passar innan öppningens kanter. Kolla sedan hur tätt locket sitter genom att sänka ner kannan i vatten så att den blir helt fylld, håll ett finger för hällpipen, vänd kannan uppochner och lyft den ur vattnet... locket ska inte falla ur!!!
  
• Klang: Lägg kannan i din öppna hand (håll inte fast i den), ta locket och slå det försiktigt mot handtagets övre båge, kannan ska ge en hög, vacker och klingande klang. Lite grovt kan man säga att kannans klang speglar lerans kvalitet, men även konstnärens skicklighet.
• Smak: Lukta i kannan, den ska inte ha någon mystisk eller kemisk doft. Smaken på en ny kanna avgör man lättast genom att använda den, kannan ska ta en positiv karaktär av den typ te man använder. En zisha ska förhöja smaken av ett te, och inget annat!!!
• Balans: Lägga kannan i ett vattnebad, den ska vila balanserat på vattnets yta mellan kannans centrumlinje, den kan vara baktung och sjunka vid handtaget, men bör inte vara så att den tar in vatten och sjunker.
• Hällning: Köp aldrig en zisha utan att ha hällt från den först! Fyll den med vatten och häll några gånger, det bör vara en rak och generös stråle. Räkna hur lång tid det tar att tömma 10cl vatten ur kannan, det bör inte ta mer än 10 sekunder.
  

Would you like to know more?

Vilken veteöl?

Veteöl... För mig handlar det om karaktär och krispig syra, en veteöl bör ha en frisk syra för att ta fram och balansera smakerna i maten, bäst passar veteölen till lite kryddig och salt mat såsom tacos, hemburgare och wok. Samtidigt bör den ha tillräkligt mycket karaktär för att stå fritt från maten, ge en upplevelse i sig. Jag njuter som mest när just denna karaktär är dominant av banansmak!! - detta är reslutatet av jäsningen som alltså inte är underjäst utan överjäst. Lista några exempel på veteöl för att klargöra vad jag menar:

Hoegaarden Witbier har en bra och krispig syra, är svalkande och stärker en måltid (kanske lite musslor med aioli på Glenn Millers?), men saknar karaktären och säger därmed inte så mycket i sig själv. Att Hoegaarden helst serveras iskall är kopplat till detta, då kylan stärker friskheten men inte släpper fram en eventuell karaktär. Would you like to know more?

Weihenstephaner Weissbier har en otroligt bra karaktär av banan, och är inget annat än älskvärd, men saknar tyvärr syran som skulle gjort den till en underbar måltidsdryck. Jag låter gärna en öl av denna typ stå utanför kylskåpen en halvtimme innan jag dricker den, då kommer banansmaken fram tydligare. Would you like to know more?

Left Hand Haystack Wheat har varken den frika syran eller banankaraktären, men är len och har mysiga toner av gröna äpplen. Kanske passar bättre som en lyxig törstsläckare en riktigt varm sommardag (den kommer väl snart) än till mat. Denna öl finns för övrigt i systemets tillfälliga sortiment sedan 1 april. Would you like to know more?

Flying Dog's In-Heat Wheat Hefe Weizen Ale, är för mig den ideala typen av veteöl, den har massor av banan (temperera den gärna för att få fram detta), som blir extra tydligt till lite starkare mat (rekommenderar chili con carne), och en mycket frisk och i sig karaktärsfull syra. Helt underbar, men tyvärr kan man bara ta in den genom privatimport, och den kostar massor. Would you like to know more?

Green Snow bud

Det tog lite tid för mig att hitta charmen i detta te, men det var värt allt besvär. Efter att ha gjort en del japanska teer den senaste tiden kom jag på att prova brygga Green Snow Bud i en Kyusu. Med en kortare bryggtid och en lite mindre dosering får man ett te man mår bra av.

De torra bladen är djupgröna och välbalanserade, och ger ett te med en färg som påminner om äppeljuice. Doften förmedlade till mig en känsla av att stå i en nyregnad skog. Till en början får man en stor och söt känsla i munnen, som snabbt övergår till en lätt astringens och florala toner med lite skogskänsla. Would you like to know more?

Sencha - Tokujyo Kodawari

Yuko Ono tar in sina teer direkt från familjens plantage i Japan, hon har ett 70-tal olika teer och de flesta är JAS-märkta (Japan Agricultual Standard). Till skillnad från de flesta teer jag hittat är dessa teer förmedlade med full transparans!

Detta te till exempel är odlat och tillverkat av Takeo Chagyo och är plockat kring den 1-3 maj - en plockning som kallas Hachijuhachiya då det är 88 dagar efter (första) vårdagen - men är trots det en ichibancha!!

Jag bryggde den i en Kyusu, 4g per 2,5dl vatten [5g blir snäppet bättre]; första bryggningen i 70-gradigt vatten, en lätt sköljning och cirka 1 minut (vetenskapligt i Japansk anda). Den fick en mjuk men ändå citrussyrlig munkänsla. Algiga och brödiga dofter, med smaktoner av sparris och färsk fisk. Would you like to know more?

You talkin' to me...

...Punk?
En lagom kaxig ipa! Frisk krispig humle, någon sa att det var massa Nelson i den, i vilket fall har den en skön malt-humle-balans. Den har väldigt lite kolsyra, så mitt tips är att ta den kall och hälla försiktigt. Would you like to know more?

Den underbara doften av....

...mäsk. Would you like to know more?

Huang Jin Zhen (Golden Needle)

Ett te gjort på samma knoppar som Yin Zhen (Silver Needle) från Fujian. Bladen är stora, håriga och halmguldfärgade, teet i koppen guldrött. Blommig och vörtig doft. Len och klingande bitter munkänsla med plommon och bergamott-toner. Would you like to know more?

Tieguanyin Select Light

Bryggde denna Tieguanyin från Fujian, importerad av Kee; Gaiwan, 85-90 grader. Halmgul i färgen, med söt och mjuk munkänsla och aromatiska, örtiga och nyponlika toner. Blev som grynig och spröd (och mycket intressant) i lite högre temperaturer. Would you like to know more?

Snake Dog Ipa

Det är som att få en grapefrukt nertyckt i halsen, underbart om man nu gillar sånt... och det gör jag!!!! en tanke var att det skulle bero på en massa Cascade och en hint Amarillo, men icke! Flying Dog skriver att de använder Warrior och Columbus för att skapa denna ljuva ipa. Would you like to know more?

Äntligen hemma!

It's been a long way from Oregon. Would you like to know more?