Att alla teer måste bedömas inom sin egen genre är en självklarhet, och inom var genre möter vi givetvis ett spektrum av kvalitet. Men utöver det, finns i var genre oväntat utrymme för mångfald. Jag såg ett (för mig) intressant föredrag som handlade om smak och kultur, och har sedan dess funderat mycket på vilka roller alla olika teer inom en genre har. För att vara lite mer tydlig, vill jag kort recensera fyra olika Longjing jag druckit av på senaste tiden. Trots att jag känner dessa teer väl, provade jag dem ändå blint, och nedan är vad jag kladdade ner på papper:
A: Komplex mun med mycket katechin och stor floral doft
B: Frisk generös mun med toner av kiwi och nyklippt gräs
C: Lätt rostad och harmoniskt söt mun med toner av färska örter
D: Stor marmeladig och rostad mun med toner av clementin
Det intressanta att se är att olika tehandlare verkar sätta olika värderingar av hur en Longjing ska vara, och på så sätt skapar de tillsammans ett spektrum av genren. Det tycks inte finnas någon strävan att det ska vara på ett visst sätt, att det inte finns en typ av Longjing som är bäst, utan flera. En är från Shifeng, en annan är istället inte ens från Li Hu, en är traditional och de andra 43or, en är mer rostad, en annan mindre, etcetera etcetera. Så frågan är, kan vi ens döma teer inom samma genre, eller bör vi bara fråga oss vad som gör just det teet speciellt, och vad vi gillar med det.
