Så olika men så lika

Då och då dyker det upp saker i tevärlden som bara gör mig förvirrad, att man ofta stöter på två teer av samma sort (exempli gratia Longjing) som smakar helt olika, är inte en av dem, men däremot när man stöter på två helt olika teer som smakar väldigt nära varandra.

Maojian är ett bakat te från Zhejian, medan En Shi Fu Xi är ett ångat från Hubei; men skulle jag få de blint skulle jag förmodligen inte kunna skilja på vilken som är vilken. Båda har en säregen (ursäkta motsägelse) grön fet smak, generös djup arom och gräsiga, örtiga toner kantade av givmild umami.

Utseendemässigt är de lika, de båda är småbladiga (Fu Xi lite större), har nästan samma färg, och Fu Xi är förmodligen (läs: jag tror) precis som Maojian plockat före Qingming. Hursomhelst, efter att ha druckit en påse av varje känner jag ett behov att pränta ner hur de ändå ter sig olika i min gom:

	MAOJIAN	EN SHI FU XI
DOFT	mot torkad dill	mot soltorkad tomat
AROM	mer floral	köttigare
MUN	grynigare	fetare
SMAK	gräsigare	mer umami
KÄNSLA	ung vårdag	regnig sommardag

.

I did it my way

Som livsnjutare och teintresserad kan man väl knappast undgå att dricka te från Yunnan om och om igen. Yunnan Gold är lika gott som det smakar, men kan i min gom bli snäppet bättre om man brygger med en twist. Jag brygger engelsk stil, och efter att jag dränerat teet brukar jag hälla på ett par, tre cL vatten och dränera om det. Teet blir komplexare, fylligare och mer aromatiskt.

Kontroversiellt klimax

Jag har alltid haft den bestämda uppfattningen att svarta teer behöver en hög temperatur för att kunna släppa ifrån sig sina stora aromatiska och smakrika antioxidanter. Så jag blev mycket fundersam när jag kom hem och plockade upp den högre kvaliteten av Golden Monkey, vid namn Zhenghe Gongfu Teji, och såg den rådgivna bryggtemperaturen 75-80C.

Då jag inte kunde låta bli testade jag den i flera olika temperaturer, högt i början och sedan lägre; när jag nådde 80C blev jag nöjd. Men att vara bara nöjd med ett te av denna kvalitet kändes som ett antiklimax, så till slut vågade jag mig på den vågade temperaturen 75C... och sitter nu med ett litet fånigt leende på läpparna.

Den udda bryggningen 3g i en 2dL-kanna, 75 C, 4min, ger en fyllig och mjuk mun, med en fördelaktig avsaknad av tyngd, bitterhet och botten. Den doftar mäsk - den smakar mäsk, men även söt kakao, malt och en antydan till honung.

Små blad, stor smak!

Maojian går knappt att jämföra med något annat kinesiskt te, speciellt inte denna småbladiga preQingming-variant man kan hitta i närheten av Odenplan, (nej... den odlas inte på baksidan av stadsbiblioteket). Stor, fet, generös och grön munkänsla med umamiliknande kvaliteter, och karaktäristiska inslag av soltorkade tomater i örtkryddad olja. Alla bryggningssätt är tillåtna!

Dance Monkey! Dance!!

Kan någon snälla förklara för mig varför ett te alltid smakar som bäst när man tar det absolut sista ur påsen. Med de sista tre grammen fick jag efter många tidigare frustrerande och fruktlösa försök till det; med en fullt europeisk bryggstil.

Golden Monkey är fylligt, knäckigt, bergamottigt och...

...slut.

Snurriga tankar om Longjing och mångfald

Att alla teer måste bedömas inom sin egen genre är en självklarhet, och inom var genre möter vi givetvis ett spektrum av kvalitet. Men utöver det, finns i var genre oväntat utrymme för mångfald. Jag såg ett (för mig) intressant föredrag som handlade om smak och kultur, och har sedan dess funderat mycket på vilka roller alla olika teer inom en genre har. För att vara lite mer tydlig, vill jag kort recensera fyra olika Longjing jag druckit av på senaste tiden. Trots att jag känner dessa teer väl, provade jag dem ändå blint, och nedan är vad jag kladdade ner på papper:

A: Komplex mun med mycket katechin och stor floral doft
B: Frisk generös mun med toner av kiwi och nyklippt gräs
C: Lätt rostad och harmoniskt söt mun med toner av färska örter
D: Stor marmeladig och rostad mun med toner av clementin

Det intressanta att se är att olika tehandlare verkar sätta olika värderingar av hur en Longjing ska vara, och på så sätt skapar de tillsammans ett spektrum av genren. Det tycks inte finnas någon strävan att det ska vara på ett visst sätt, att det inte finns en typ av Longjing som är bäst, utan flera. En är från Shifeng, en annan är istället inte ens från Li Hu, en är traditional och de andra 43or, en är mer rostad, en annan mindre, etcetera etcetera. Så frågan är, kan vi ens döma teer inom samma genre, eller bör vi bara fråga oss vad som gör just det teet speciellt, och vad vi gillar med det.

Black is back!

Aldrig tidigare har jag börjat skriva på ett blogginlägg innan jag ens smakat på ett te, men bara synen av Royal Yunnan Black gör mig exalterad. Det är till synes uteslutande toppskott, och de flesta duktigt håriga och knubbiga. Men nu är det dags att smaka innan jag skriver vidare...




















hmm... satsar på tokvarmt vatten och 3,5g till 2dl kärlvolym...

undrar om 60sek räcker?...

ger den 80sek...

mmm... doftar massa honung...

sippa lite, aj! hett!!...

vänta...

vänta lite mer...

...Till slut hamnar en mindre mängd i en provningskopp, och svalnar till bloggarens favör (ursäkta att jag skriver om mig själv i tredje person, det ska aldrig hända igen). Det svarta teet ger en fördelaktigt lätt munkänsla, och bjuder på elegans och subtilitet. Smaken är söt, och har toner av vad doften har i överflöd, honung. Kanske lite bigarrå även. Trevligt! Would you like to know more?

Phoenix Bird Oolong

Det finns ett antal trevliga Fenghuang Dancong "där ute", och av de jag kommit över är denna kvalitet med en väl västerländsk titel min personliga favorit. Förmodligen för att den dundrar på med en av mina i särklass mest älskade smaker och dofter... HUMLE!

Utöver färsk fläderblom, citronmeliss och söta citrusfrukter hittar jag en smakupplevelse som för mina tankar till Amarillo, Cascade och Nelson! Det vill säga teernas IPA. Tacksam att doseras kannan halvfull, höga temperaturer och många, många njutfulla bryggningar. Would you like to know more?

Qilan 2009

Årets Qilan... lite sötare, lite mjukare, lite bättre. Would you like to know more?

Jin Zhen i blindo

Att sätta sig en kväll med ett guldspunnet svart te och bara njuta är bland livets höjdpunkter. men ibland måste man sätta sin objektivitet på prövning. Fick in två svarta Jinzhen-teer från Fuding från årets skörd och bestämde mig för att prova dem blint mot förra årets från samma plantage.

Zhonghua Hong Cha 2009
Ett balanserat te med kvaliteter som jag inte kan beskriva bättre än Puerh-lika, detta i min gom en positiv beskrivning. Dofter av nypon och höstlöv, mjuk och len i munnen men ger även en frisk känsla.

Mei Ren Hong Cha 2009
Ett ganska smalt men ändå mycket trevligt spektrum i detta te. Doften svänger tankarna till rostade macadamianötter, smaken är frisk och krispig.

Huang Jin Zhen 2008
Har kanske sin ålder till lika mycket fördel som nackdel, det var lätt att i blindo plocka ut vilket detta te var som gett så många härliga testunder. Den har en doft av plommon och söt kåda, och är balanserad i munnen, såväl mjuk som frisk.

Green Snow bud

Det tog lite tid för mig att hitta charmen i detta te, men det var värt allt besvär. Efter att ha gjort en del japanska teer den senaste tiden kom jag på att prova brygga Green Snow Bud i en Kyusu. Med en kortare bryggtid och en lite mindre dosering får man ett te man mår bra av.

De torra bladen är djupgröna och välbalanserade, och ger ett te med en färg som påminner om äppeljuice. Doften förmedlade till mig en känsla av att stå i en nyregnad skog. Till en början får man en stor och söt känsla i munnen, som snabbt övergår till en lätt astringens och florala toner med lite skogskänsla. Would you like to know more?

Huang Jin Zhen (Golden Needle)

Ett te gjort på samma knoppar som Yin Zhen (Silver Needle) från Fujian. Bladen är stora, håriga och halmguldfärgade, teet i koppen guldrött. Blommig och vörtig doft. Len och klingande bitter munkänsla med plommon och bergamott-toner. Would you like to know more?

Tieguanyin Select Light

Bryggde denna Tieguanyin från Fujian, importerad av Kee; Gaiwan, 85-90 grader. Halmgul i färgen, med söt och mjuk munkänsla och aromatiska, örtiga och nyponlika toner. Blev som grynig och spröd (och mycket intressant) i lite högre temperaturer. Would you like to know more?