Jag drack min första Gyokuro för... massa år sedan, och har inte druckit det sedan dess. Jag minns smaken än, och även att jag inte var nog imponerad för att dricka det igen förr än just så många år senare. Men nu när jag öppnade den lilla påsen med årets skörd av Yame Gyokuro, insåg jag att det kan bli en årlig tradition.
Doften av teet var mäktig, och känslan att bara hantera den andaktlig, likt att stiga upp i ottan och baka bröd. Den första bryggningen var len som satin, grynig, nötig och gräddig. Den andra bryggningen hade en behaglig doft av gravad lax, och en intensiv algig och apelsinmarmeladig smak. Och i den tredje bryggningen läskande med toner av kiwi, mynta och bitterhumle.
Would you like to know more?
Otroligt bra recension, Murdoch! Gillar dina specifika smak-ord och din fina bild på bladen. Gyokuro kan verkligen vara mäktigt när man hittar en riktigt bra sort!
SvaraRaderaTack Tekoppen! Bloggen ger mig utlopp för fler intressen än väntat.
SvaraRadera