Gyokuro-do

Jag drack min första Gyokuro för... massa år sedan, och har inte druckit det sedan dess. Jag minns smaken än, och även att jag inte var nog imponerad för att dricka det igen förr än just så många år senare. Men nu när jag öppnade den lilla påsen med årets skörd av Yame Gyokuro, insåg jag att det kan bli en årlig tradition.



















Doften av teet var mäktig, och känslan att bara hantera den andaktlig, likt att stiga upp i ottan och baka bröd. Den första bryggningen var len som satin, grynig, nötig och gräddig. Den andra bryggningen hade en behaglig doft av gravad lax, och en intensiv algig och apelsinmarmeladig smak. Och i den tredje bryggningen läskande med toner av kiwi, mynta och bitterhumle.



















Would you like to know more?

Zui Ki Tei

Love & Harmony

Hösten står i farstun, det känns i luften, känns i kroppen. Men än är det läge att njuta av de japanska teerna, i alla fall att skriva lite om de som förgyllt min sommar. Det har varit skönt att fokusera på en genre några månader; dels får man en bättre överblick, och dels får man en paus, och därför också en chans att längta, till allt annat. Till saken...

Jag fick för några veckor sedan hem en påse Fukamushi Sencha från Shizuoka län. Teet är ekologiskt, KRAV-märkt och på påsen står det "Love & Harmony" - Nice! Uppskattar också informationen som Yuko Ono Sthlm bistår med, det är glädjande med lite transparens i branchen. Klistrar in lite info om bonden från henne:

"Kazuto Mukojima (23år) ärvde sin fars ekologiska teplantage för 5 år sedan och driver den nu tillsammans med sin mamma. De odlar utan besprutning eller konstgödsel. De låter tebusken växa sig stora av sig självt. Vanligt är istället att man ympar tebuskarna och planterar dem trångt. För Mukojima är det viktigt att tebuskarna odlas i en stressfri och naturlig miljö för att öka buskarnas livskraft."

Teet var grymt bra för övrigt, rekommenderas varmt! Would you like to know more?

Hur kommer det sig...

...att min smutsiga gamla chasen doftar helt underbart av färskkluven vattenmelon?

En känsla förmedlad...

Jag sitter vid köksbordet, tar min kopp i båda händerna, den värmer utan att bränna. Jag doftar och tar en mun, sluter min ögon... känner hur vinden sveper in genom fönstret, svalkar mig. Gräsmattan utanför är nyklippt, växterna i mitt fönsterbläck... nyvattnade. Hör almen rassla i vinden, och måsarnas klagosång blir munter... för mina tankar till en annan plats.

















Vi uppskattar ofta ett te för dess smak och arom, men i vissa fall bör man uppskatta ett te för den känsla det förmedlar. För en månad sedan fick jag hem 100g Kabuse Cha av odlaren Nakai Seichajyo i Kyoto län; teet, inklusive de 50g Yame-Sencha från samma leverans, är nu slut, och med tanke på att jag ofta tvingas slänga te för att det hinner bli för gammalt, säger det en hel del.

Would you like to know more?

Shincha Yame Matcha

Lika grönt och gott som det ser ut!

Would you like to know more?

I tengen av en kultur

Jag trodde ett tag att jag förstod mig på denna klassiker av teer, men den mystik som gömmer sig bakom de japanska teernas grundsten, låter sig inte lära kännas i första taget. Shincha, nytt te, har till skillnad från sencha och många andra japanska teer, aldrig vilat i form av aracha. Vägen från tebuske till kopp hålls kort, precis som bryggningarna.

Skillnaden mellan sencha och shincha är som skillnaden mellan kogeima och oogeima.

I den första bryggningen (70g i 50s) är den söt och smörig med mycket fläder, päron och färsk dragon. Sällan finner man ett te som ger så mycket fräschör, uppfriskning och avkoppling. Den andra bryggningen (80g i 5s) hålls kort, så kort att man häller vattnet i kyusun för att sedan hälla av innan man knappt fått på locket. Belöningen för detta är mödan värd; kraftig arom och en generös smak av skirat smör, nypon och misosoppa. Kommande bryggningar fortsätter man på 80g men ökar tiden försiktigt; 10s, 20s och 50s. Would you like to know more?